Sarahs nyckel

av Tatiana de Rosnay.

OBS!!! Jag skriver hela händelsen i den här boken. Om du inte vill veta vad den slutar med så ska du inte läsa. Framförallt det som står med kursiv stil är avslöjande. Läs INTE det om du inte vill veta!!!!

Vi följer två parallella historier. Vi får följa Julia, 45 år, journalist som bor i Paris 2002. Hon är gift med Bertrand och har en 10-årig dotter Zoe. Parallellt så följer vi en judisk familj som blir deporterade till koncentrationsläger i Auschwitz 1942.

Julia får i uppdrag av sin chef att skriva en artikel för att uppmärksamma 60-årsdagen av razzian som skedde i Paris 16/7 1942. Razzian vid Velodrone d´Hiver. Franska polisen tvångshämtade tusentals judar och stängde in dem i en stor inomhusarena. Där fick de vänta under fruktansvärda förhållanden i flera dagar tills de slutligen skickades till Auschwitz koncentrationsläger. Män, kvinnor och barn skildes åt. Händelsen är en skam för fransmännen, Frankrike och Paris så ingen vill prata om det. Man tystar ner det och vill bara glömma att det hänt.

Sarah och hennes familj är en av dessa familjer. När polisen kommer till deras hem 1942 gömmer Sarah sin lillebror i ett litet lönnrum med nalle, ficklampa och en flaska vatten. Hon låser med en nyckel som hon sedan stoppar i fickan och bär med sig, övertygad om att hon snart ska komma hem igen och släppa ut honom.

Sarah och hennes föräldrar förs till Vel d´Hiv stadion. Där skiljs de åt och fadern förs troligen direkt till koncentrationslägret. De blir kvar på stadion flera dagar och Sarah tänker på sin bror hela tiden och vill hem och släppa ut honom. Till slut inser hon att hon inte kommer släppas hem och lyckas rymma tillsammans med en annan flicka, Rachel. Detta efter att ha blivit åtskild även från modern som förts till koncentrationslägret.

Flickorna springer långt och länge. Lägger sig sedan att sova i en hundkoja och har turen att det är hederliga människor som bor där och som vill skydda dem. Rachel blir dock sjuk och när det äldre paret tillkallar läkare råkar det bli en läkare som inte är lika hederlig som de. Han kontaktar tyska militären som kommer hem och går igenom hela huset. Sarah lyckas gömma sig i källaren, men de tar med sig Rachel därifrån.

Sarah kan inte släppa tanken på sin bror. Kanske har han på något mirakulöst sätt blivit räddad? Paret, Geneviéve och Jules, följer med henne tillbaka till Paris för att söka efter sin bror. När de så kommer till Sarahs tidigare hem så har en ny familj flyttat in där. Hon stormar in och springer fram till lönnrummet och låser upp. Där hittar hon sin lillebror död, förruttnad tillsammans med sin nalle och en ficklampa utan batteri. Den nya familjen har märkt en konstig lukt men inte hittat lönnrummet utan trott att det var någon läcka i rören någonstans.

Händelsen blir en stor chock för alla inblandade. Sarah bryter ihop och tas om hand av det äldre paret som tar henne med sig tillbaka till sin gård på landet. Där växer hon upp tillsammans med dem och deras barn.

När Sarah är 20 år flyttar hon ifrån dem till Amerika och hör sedan aldrig mer av sig till dem igen.

Julia och hennes familj ska flytta till en lägenhet de tagit över efter Bertrands farmor Mamé, som nu bor på äldreboende. Under Julias efterforskningar finner hon att den adress hon nu ska flytta in på finns med bland de adresser som judar försvunnit från under razzian. Hon finner namnet på familjen som bott där och gör efterforskningar. Det är Sarahs familj. Ingen i Bertrands familj har någonsin under alla år pratat om detta. När Julia tar upp det med Bertrand blir han ursinnig och ber henne att aldrig prata om det mer. Hon tar dock upp det med Mamé som hon har bra kontakt med. Mamé som annars brukar prata öppet med Julia sluter sig tvärt när detta kommer på tal och vill inte tala om det.

Bertrands far Edoard tar kontakt med Julia och ber henne aldrig nämna detta igen. Men sen söker han upp henne och vill berätta deras historia. Han berättar då hur han som 10-åring en dag öppnat dörren och Sarah sprungit in och fått upp lönndörren. Ingen i hans familj visste när de flyttade in att det tidigare bott människor där som blivit ivägskickade på det grymma sättet. Alla blev helt chockade av händelsen. Edoard lovade sin far att aldrig nämna detta för någon så att hans mor som inte var hemma när dett hände skulle få reda på det. Edoard har levt med denna hemlighet hela sitt liv fram tills nu.

Alla i Bertrands familj, utom Edoard, blir arga på Julia och tycker att hon rivit upp något som skulle falla i glömska. Hennes äktenskap går i kras. Julia är gravid men Bertrand vill inte ha barnet. De skiljer sig och Julia flyttar till sitt hemland USA, New York. Zoe följer med henne. Julia föder en dotter som hon ger namnet Sarah.

Julia försöker hitta Sarah, men finner att hon vid 40 års ålder kraschade en bil mot ett träd. Den enda efterlevande hon har är en son, William. Julia vill att han ska få veta att modern är ihågkommen och hon vill berätta att Edoards far – som mått dåligt under alla år av att bära på hemligehten – betalat en månatlig summa pengar under hela Sarahs uppväxt till det äldre paret Genavieve och Jules.

Först blir William helt chockad, Sarah har inte berättat något om sin vuppväxt över huvudtaget. Ingen vet något alls. Det är därför hon totalt släppt kontakten med Genevieve och Jules när hon flyttade. Hon ville glömma sin histora. Börja ett nytt liv. Det slutade med att hon tog livet av sig.

Williams liv raserade efter att Julia berättat. Han skiljer sig han också och även han flyttar till USA. Julia och William söker båda efter varandra på nätet och finner varandra i USA. De träffas och pratar igenom allt som hänt.

Fantastisk roman. Hemsk. Avslöjande. Generande för Frankrike och fransmännen. Kärleksfull. Insiktsfull. Tankfull. Ska William och Julia bli ett par?

På andra sidan solen

av Maria Ernestam

OBS!!!! Det som står i slutet med kursiv stil är slutet på boken. Vill du inte veta hur den slutar ska du inte läsa det!!!

Handlar om familjen, Viola och Axel och deras två tonårsdöttrar Tora och Linn. De hyr ett hus i Skåne och åker dit på semester. Axels mor Marianne bor där på ett äldreboende för demenssjuka personer och familjen tar tillfället att ha semester på orten så att de lättare ska kunna umgås med Marianne.

Det blir dock verkligen ingen mysig, trevlig familjesemester. Axel är oförskämd, elak, svartsjuk och rent av ondskefull. Man får veta att han varit sjuk och legat på sjukhus länge. Viola tar alltför stor hänsyn till det och låter honom hållas.

När de är på sjukhuset för att hälsa på Marianne, så träffar Viola en annan äldre dam som bor där, Linnea eller Lea som hon kallas. Hon är inte så sjuk som svärmodern och hon och Viola börjar samtala om livet och får en fin kontakt. Lea berättar för Viola om sitt liv som baptistmissionär i Kina. Hon har skrivit några noveller därifrån som hon gärna vill att Viola ska läsa. Viola håller på med ett arbete där hon ska skriva en lång artikel om evighet, och Lea tror att hon kan få inspiration från hennes noveller.

Viola läser novellerna, och det gör vi som läsare också. Det bryter av romanen tycker jag och är störande. Jag gillar det inte alls! Tycker inte ens att de är särskilt bra eller tillför något. Den sista orkar jag inte ens läsa utan den bläddrar jag helt sonika förbi!

Axel blir värre och värre. Han är hemsk! Skäller och gormar över allt och alla. Viola får också av en slump reda på att han fått sparken från sitt arbete just på grund av sitt sätt att vara. Det har han inte berättat för henne, utan han har låtsats gå till arbetet och pratat om det som om inget hänt. Jag fattar bara inte varför inte Viola lämnar honom?! Vid ett tillfälle när familjen varit på en dagsutflykt råkar Viola köra på en hare på hemvägen. Axel får utbrott på henne och anklagar henne för att inte kunna köra. Han kräver att han själv ska köra sista biten hem. Viola vägrar låta honom köra, dels pga hans sjukdom som gjort att han kör sämre – hans syn har drabbats – dels för att han druckit vin under dagen. Då kastar han ut henne ur bilen och kör ifrån henne. Hon blir stående ensam längs vägen en kall sen kväll utan ytterkläder. Han struntar i det, kör hem och går och lägger sig. Så gör också tonårsdöttrarna.

Viola blir upphämtad av en kvinna som sedan  blir hennes vän. Det visar sig att den kvinnan är Leas sondotter.

Viola velar med vad hon ska göra med sitt äktenskap. I slutet så åker hon och Axel på en semesterresa till Kina för att följa Leas fotspår. Jag förstår det som att det är 1 år efter Skånesemestern. Väl hemresta därifrån verkar det som att hon äntligen fattar beslutet att lämna honom. Men det står så poetiskt så jag kanske fattar fel?

Inte en bok för mig. Sönderhackad med novellerna och jag blir bara irriterad på Viola som stannar vid denne psykopat till man. Han t.o.m murar in dotterns katt under badkaret för att han ogillar den! Viola upptäcker det och får fram den igen, men va fasen, bara det skulle väl göra att man lämnar idioten? Nej, då hon ska fundera lite till. Och det här med att han lämnar henne på gatan och åker hem och går och lägger sig. När hon sen kommer hem några timmar senare ligger alla och sover!! Borde inte döttrarna som tycks vara ganska gamla försöka hjälpa henne på något sätt? Bara gå och lägga sig?! Att maken som är psykopat gör det är väl en sak, men döttrarna. Nej, det är banne mig inte trovärdigt. Nix. Ingen bok för mig!

Tillsammans är man mindre ensam

av Anna Gavalda.

OBS!!! Det som står i slutet av texten är slutet på boken. Så vill du inte veta vad boken slutar med så läs inte det!!!

Camille är en alltför smal, på gränsen till undernärd och utbränd ung kvinna som håller sig mest för sig själv. Hon arbetar som städare på nätterna och bor i en pytteliten vindsvåning där det varken finns värme, varmvatten eller toalett. Hon har ett stort konstintresse och går till biblioteket och lusläser konstlitteratur. Allteftersom berättelsen fortskrider så kommer hon igång att teckna och måla alltmer själv.

I samma hus bor också Philibert. Han ”ockuperar” en lägenhet som tillhör hans mormor som nyligen gått bort och bodelningen efter hennes bortgång är inte klar. Det är en stor och fin lägenhet på 200 kvadrat.

När Philibert en dag lyckas låsa sig ute bjuder Camille in honom till sig så att han ska slippa sitta i trappuppgången och vänta. Då får han se hur hon bor och han tycker synd om henne. När hon sedan blir sjuk i influensa går han upp och bär ner henne till sin egen våning och sedan blir hon kvar där.

I Philiberts våning bor också Franck. En obstinat kock. Han arbetar måndag till lördag och på söndagarna åker han och hälsar på sin mormor Paulette som mot sin vilja bor på ett ålderdomshem. Paulette är den som tagit hand om Franck hela hans liv, medans hans mamma inte velat veta av honom. Nu mår Franck dåligt över att han inte kan hjälpa Paulette på annat sätt än att låte henne bo på ålderdomshemmet.

Camille, Philibert och Franck är väldigt olika varandra och passar egentligen inte alls ihop. Camille – ensling som mest sitter för sig själv och läser konstlitteratur och lyssnar på klassisk musik.

Philibert – en stammande nervös och blyg filur som man egentligen inte får veta så mycket om. Han säljer vykort och spelar teater på kvällarna.

Franck – en oförskämd egoistisk person som byter kvinnor hej vilt och är nedlåtande och otrevlig mot dem. Men som däremot är väldigt mjuk och snäll mot sin mormor Paulette.

Det utvecklas iallafall en fin vänskap mellan de tre och efter att Camille en gång varit med och hälsat på Paulette bestämmer hon sig för att säga upp sig från sitt städjobb, som hon egentligen inte vill ha, och istället ta hem Paulette till den stora våningen och ta hand om henne där, så får Franck betala henne istället för ålderdomshemmet. Detta är en lösning som tilltalar alla inblandade. Framförallt Paulette!

Paulette har ett sommarhus dit kvartetten åker på helgerna allt oftare. Där guidar Paulette Camille genom trädgårsdkonstens alla mysterier. Där umgås de och mår bra alla fyra.

Camille och Franck närmar sig varandra och ligger också med varandra. Franck blir kär i Camille men hon är avvaktande.

Efter ungefär ett års umgänge dör så Paulette, sittande i en stol på landet. Hon testamenterar huset på landet till Camille och Franck är på väg att flytta från landet (Paris, Frankrike) och starta upp någonannanstan. På tågstationen blir det dock en klassisk ”tåg-avskeds-scen” där Camille äntligen erkänner sig besegrad av Franck. Han stannar och öppnar egen restaurang där Philiberg blir hovmästare.

_____________________________________________________________________________________

Jag tycker det är mysig läsning, tycker om stämningen, tycker om det lite sentimentala. Visst måste jag säga att det är förutsägbart och lite förenklat och jag förstår inte riktigt människorna. Jag menar hur kan Camille vara så glad och älskvärd samtidigt som hon är utbränd och deprimerad? Hur kan Franck vara så oförskämd och elak mot de kvinnor han tar hem samtidigt som han är så god och älskvärd mot sin mormor och Camille? Hur kan Philibert vara så nervös, blyg och stammande samtidigt som han håller långa monologer på teaterscenen på kvällarna? Men...det kanske är så vi är, vi människor. Motsägelsefulla?

Delat Byte

av Janet Evanovich

OBS!!! Det som står i slutet på den här texten med kursiv stil är slutet på boken!!! Så OM du inte vill veta vad boken slutar med så ska du INTE läsa den kursiva texten på slutet!!!!

5e boken i serien om prisjägaren Stephanie Plum, Trenton New Jersey.

Stephanie Plum arbetar som sk ”prisjägare” hos Vincent Plum. Vincent lånar ut pengar/betalar borgensumma för en gripen person mot en ränta. Om sen inte den personen inställer sig i rätten på givet datum, blir Vincent av med sina pengar. Det är då Stephanies, prisjägarens, arbete startar. Hon ska helt enkelt leta rätt på smitaren och föra honom tillbaka till rättssystemet.

Den här gången jobbar hon egentligen inte så mycket som prisjägare, utan mest med annat. Hennes gammelmorbror – Fred – har försvunnit och gammelmoster Mabel ber Stephanie att söka efter honom. Eftersom det verkar vara ett lätt uppdrag och hon inte har några prisjägaruppdrag för tillfället sätter hon igång. Det leder till en massa strul minst sagt...det visar sig att morbror Fred råkat bli inblandad i en riktigt komplicerad historia där bankmän lurar till sig pengar tillsammans med ett sophanteringsföretag.

Stephanie blir förföljd av en man, hon blir ”bilbombad" av en annan och dödshotad av en tredje. Dessutom blir hon mordhotad och närapå dödad av en Allen Shempsky som visar sig vara hjärnan bakom hela härvan där morbror Fred var inblandad.

Stephanie tar sig också an ett par prisjägaruppdrag. Det ena leder till att hon trillar ner för en trappa ihop med offret - Briggs - som råkar vara en dvärg. Han blir frisläppt i rätten och kommer sedan och kräver skadestånd av Stephanie. Hon hade dessutom råkat slå sönder hans dörr när hon skulle ta sig in till honom. Nu kommer Briggs med sin resväska och helt sonika flyttar han in hos henne i väntan på att hans lägenhet blir färdigrenoverad.

Stephanie arbetar också lite extra för Ranger. Ranger är superhjälteprisjägaren! Supersnygg, sexig, brutal och extrem.

Han ger Stephanie bilar som hon behöver för att kunna utföra sina arbeten. Det är bara det att den första en svart Porsche blir bombad och den andra en svart BMW blir stulen! När hon får en tredje låser hon in den i sina föräldrars garage och använder istället sin egen ”Blåval”, för att det inte ska hända den tredje bilen något.

Förutom alla ovanstående bekymmer så är hon brydd vad gäller männen i sitt liv... Morelli (en polis och barndomsvän som är med i alla böckerna och figurerar) och Stephanie håller hela tiden på och flirtar med varandra. De vill vara med varandra, men de kommer ändå inte riktigt till skott så att säga. Ranger börjar plötsligt också flirta med henne. Hon blir alldeles till sig och tycker att det hela är overkligt. Det är ju superhjälten Ranger!

I slutat är hon så rådvill och samtidigt så ”sugen på sällskap” att hon drar lott! Hon tjuvkikar visserligen. När hon är klar ringer hon upp och den utvalde kommer...

Tyvärr får vi inte veta vem det är...

Lika rolig läsning som alltid! Lättsamt, skruvat, rappt. Som tur är så finns det ytterligare 7 böcker om jag inte är felunderrättad!!!

Lila Hibiskus

av Chimamamda Ngozi Adichie

OBS!! Det som står på slutet med kursiv stil är slutet på boken. Vill du inte veta vad boken slutar med så läs inte det!!!

Kambili, 16 år och hennes äldre bror Jaja växer upp i Enugu, Nigeria. Det är ett välbärgat hem med marmorgolv, modern inredning och mat i överflöd. Däremot är det inte någon trevlig stämning där. Tvärtom. Det är en stämning präglad av rädsla, osäkerhet och enorm respekt. Fadern, Eugene är en framgångsrik fabriksägare och äger också en tidning ”The Standard”, som kämpar mot korruption. Fadern är mycket religiös, sträng katolik. Han styr familjen med järnhand och misshandlar sin fru och barnen för minsta lilla som han tycker är fel från hans sätt att se på saken. Bland annat häller han kokande vatten på deras fötter. Han gör upp scheman för barnen att följa varje dag, varje minut. Det finns absolut inget utrymme för glädje, skratt eller spontanitet.

Utifrån sett är fadern en respekterad och generös man som lever för att göra rätt och hjälpa de svaga.

Barnens andhål blir när de får komma och hälsa på hos sin faster Ifeoma i Nsukki. Hon är änka och försörjer ensam sig själv och sina tre barn, Amaka, Obiora och Chima. De bor i en betydligt fattigare del och i ett betydligt fattigare hushåll. Men, stämningen i familjen är en helt annan. Där finns skratt, bus och stoj, de till och mer sjunger allt som oftast. De är också religösa och går i kyrkan och ber sina böner som de ska, men de gör det på ett annat sätt än hemma i Enugu. De t.o.m vågar be Gud om skratt i sina böner. De umgås med prästen fader Amadi på ett avslappnat sätt. Han äter middag ihop med dem, han tar med dem på olika aktiviteter.  Den blyga Kambili släpper loss allt mer i hans sällskap. Det verkar som om hon och Amadi blir förälskade i varandra. Men deras kärlek är förbjuden och blir alltså inte mer än kärlek på avstånd. Den ger dock bara glädje för Kambili.

Misshandeln från fadern blir bara värre och värre. Mor Beatrice och Kambili hamnar på sjukhus i omgångar efter hans misshandel. De flyr till fastern som förbannar sin bror, men hon kan inte göra så mycket mer än att låta dem bo där när de kommer. När Eugene kommer för att hämta hem sina familjemedlemmar kan de bara släppa dem.

Till slut går det överstyr. Fadern börjar må sämre, blir tröttare och grå i ansiktet. Han blir mer och mer sängliggande och slutligen dör han. Obduktion visar att han blivit förgiftad under en längre tid. Modern erkänner direkt för Kambili och Jaja att det är hon som gjort det. Jaja tar dock på sig hela ansvaret inför domaren och han får sitta av sitt straff i fängelset under många år.

Förutom familjeförhållandena får man en inblick i hur det fungerar i Nigeria, med korruption, inrikes fejder och fanatisk religionsutövning.

Obehaglig. Intressant. Bra skriven. Lite långtråkig tycker jag nog, bra att den inte var mer än de 277 sidor som är...

En sannolik historia

av Karin Alvtegen.

OBS!!! Det som står med kursiv stil på slutet är bokens slut. Är du inte intresserad av det, så läs det inte helt enkelt!

Handlar om två lite vilsna människor i 40-årsåldern vilkas livstrådar av en slump korsas. Vad som kan hända med en människas tankar, liv, handlingar när du får spegla dig i en ny människa. Fantastiskt spännande och hoppingivande berättelse, full av kloka, intressanta filosofiska tankar. Man vet aldrig vad som väntar runt nästa hörn, vem ska du träffa? Hur ska det påverka dig? Ett kort möte med en okänd människa kan förändra ett helt liv, det gör livet oändligt spännande att leva!

Helena är nyskild och bor i en lägenhet på övervåningen på sitt hotell som hon driver i Norrland. Hon har en dotter, Emelie 14 år som bor hos henne också, men som längtar tillbaka till Stockholm och sin pappa som nu flyttat tillbaka dit. Helena är ensam, har få vänner och de hon har tycker hon egentligen inte särskilt mycket om. Hon känner att hon tappat greppet om sin dotter, hon har ekonomiska svårigheter och hon är mycket bitter efter att ha blivit lämnad av sin fd man till förmån för en annan kvinna.

Anders är en framgångsrik affärsman, mångmiljonär efter att för två år sedan ha sålt sitt investmentföretag. Han tröttnade helt på branschen och har istället blivit en samlare på antika prylar som tillhört kända personer. Han har bland annat en armbandsklocka som har tillhört Albert Einstein. Det är hans samlarintresse som i förlängningen leder till ett möte med Helena. Anders får nämligen höra talas om att en "gubbe" i skogen i Norrland är ägare av en gitarr - "Lucy" som skall ha tillhört the Beatles och ha spelats på av Eric Clapton. Han beger sig från Stockholm för att försöka få köpa gitarren.
På väg i bilen sitter han och filosoferar över sitt liv, hur det har utvecklats och vad han kan ha för framtid. Han har svårigheter med sina förhållanden och tycker att livet är tråkigt. Han släpper helt sonika ratten, blundar och tänker "Jag blundar och räknar till tre, gör vad du vill med mitt liv"... Varpå han kraschar bilen mot en bergsvägg och hamnar på sjukhus.

Efter några dagar på sjukhus tar han in på ett hotell i Norrland, som råkar vara Helenas hotell. Han blir kvar där för att hjälpa henne måla och renovera ladan som hon ska göra om till konferanscenter. De har spännande samtal på kvällarna och utvecklar en väldigt speciell och nära relation, trots att de egentligen inte känner varandra särskilt väl. De hjälper varandra utan att riktigt vara medvetna om att de gör det.

Gubben i skogen heter Verner och de träffar även honom och lär känna honom bättre. Han är en enstöring och har kallats "sinnesslö" av byborna. Det visar sig att han har mycket speciella egenskaper och även han utvecklar någon form av vänskap och relation med Helena och Anders, med annorlunda spännande samtal.

Boken slutar egentligen mitt i...livet på något sätt. Man får hitta på slutet själv.
Det gör jag! Jag ser framför mig hur Anders blir kvar på gården, han investerar sina miljoner så de kan bygga upp ett konferanscenter såsom Helena önskar. De bygger upp ett kulturcentrum där också så Verner kan måla och sälja sina tavlor där och Lisbeth (en granne) kan få jobba med sina lergods och kanske ha försäljning på det också. Självklart blir Anders och Helena också ett kärlekspar som lever lyckliga i alla sina dagar:-) 

Det är bra för er att ha tråkigt...

säger Farmor. Alfons Åberg och pappa Bertil sitter i fåtöljen och filosoferar över hur tråkigt det är nu när julen är slut. Då, på julafton då var ju allt vackert och roligt! Nu är allt som vanligt igen. Granen barrar, bästa kompisen är sjuk och de fina julklapparna är nu bara vanliga saker. Alfons och pappa kommer på en bra idé, nämligen att man skulle kunna göra så att alla dagar skulle vara roliga dagar! Man skulle helt enkelt hoppa över de tråkiga dagarna. De kunde vara julafton varje dag, utom en dag, för då skulle det vara födelsedag! När de berättar den goda idén för Farmor, skrattar hon bara och säger att det är bra för dem att ha tråkigt. Hon säger att de tråkiga sakerna finns till bara för att man ska märka skillnad sen när det roliga kommer! Hmm, det har ju inte Alfons och pappa tänkt på. Nu blir det ju plötsligt spännande! För om det är så här himla dötrist nu, måste det ju hända något fantastiskt roligt snart! Vad kan det bli som ska hända?
______________________________________________________________________________
Alfons Åberg är vår familjs idol! Eller kanske ska man säga Gunilla Bergström. Helt genialisk författarinna! Vi har alla böcker om Alfons och kan dem i stort sett utantill allihop! Väldigt mycket klokskap, kärlek och humor.
Tyckte att just den här passar bra nu när julen är slut...

Med risk för överfall

Min tanke med den här bloggen är att skriva mina egna små sammandrag över de böcker jag läser. Att läsa böcker är ett stort intresse jag har. Jag läser ungefär 40 böcker om året. Läser och lyssnar på ljudböcker. Jag gillar att läsa olika typer av böcker; deckare, biografier, relation, komedi... allt möjligt. Men jag är inget vidare på att läsa dikter måste jag erkänna.
Ett litet problem jag upptäckt är att jag har en tendens att glömma böcker efter en tid. Framförallt så glömmer jag vad de slutar med.. Irriterande! Därför har jag börjat skriva ner för mig själv sammandrag på alla böcker jag läser, där skriver jag även slutet!!! Så OBS! Om man läser min blogg får man vara beredd på att man får veta vad böckerna slutar med!!! Känns lite busigt och nästan brottsligt att avsöja slutet såhär, men jag kommer varna i början på alla inlägg. Kanske är det fler än jag som har samma problem?
Jag har nyss avslutat Janet Evanovic "Delat Byte". Så himla rolig! Enkelt och roligt språk. Lättsamt och iallafall lite spännande också. Älskar denna Stephanie Plum, hennes familj och vänner! Ett sammandrag kommer snart!
Håller just nu på att läsa Karin Alvtegen "En sannolik historia". Har läst ungefär halva boken, sammandrag kommer även på den så småningom.
Hörs!